Senaste inläggen

Av Max - 22 januari 2010 18:50

Det känns lite tröttsamt när man hör debatten kring integration idag, speciellt när det kommer till främlingsfientlighet. Människor går med i grupper åt höger och vänster, mot rasism och främlingsfientlighet, såna saker som alla utom de mest inbitna nazisterna finner självklara. Det blir en plattityd alltihop och man ställer sig inte de närmast paradoxartade frågor som uppkommer när flera olika kulturer möts och ska komma överens. Dessa människor som nu är så emot främlingsfientligheten verkar inte bemöda sig med att faktiskt ta ställning till detta, de fräser argt mot den som nämner problem och håller för öronen. Med det sagt är förstås inte andra sidan bättre, Sverigedemokrater och annat pack har knappast något relevant att säga, de försöker med falsk statistik och inskränkt argumentering att måla upp en bild med invandraren som inte ens den mest hängivne surrealisten skulle hänga på väggen.


För att alltså på ett mer neutralt sätt försöka förhålla sig till detta måste man se på varje enskilt problem och fatta beslutet om vart ens värderingar primärt ligger, samt vad man är beredd att lämna.


http://www.uu.se/press/pm.php?typ=pm&id=889


Här har vi i min mening ett problem, när upplysningens värderingar slår mot de som hålls av människor från andra platser. Här hamnar vi lätt i kulturrelativism, alla kan ha rätt på sitt håll, vi ska inte komma och säga åt andra människor hur de ska leva etc. Men är det inte berättigat i vissa lägen?


Jämställdheten mellan könen är ett exempel. Är det inte korrekt att driva på sådana värderingar, även om det i andra kulturer inte är så, finns det inte något som vi kan säga är bättre än annat? Är det inte de facto så att ett jämställt samhälle är ett mer gynsamt samhälle än ett utan jämställdhet, och har inte vi i sådana fall en skyldighet att bekämpa krafter som vill annorlunda?


Jag anser det, även om det självklart beror på vad ämnet är. Vi måste se till varje enskild instans och bedöma vem det bäst gynnar, vi vill inte hamna i ett läge utan dialog, tvärtom! Dock så måste vi se till de som berörs, de kvinnor som på grund utav religiösa och fundamentala krafter tvingas till underkastelse på ett fullständigt orättfärdigat och förkastligt sätt! Sen ser man relativisten bakbinda sig själv, "ingen har rätt eller fel" och liknande plattityder. Ser vi till konsekvenserna av detta så leder det till att idiotin får fortgå i världen, med så horribla ting som könsstympning. Hur kan man kalla könsstympning för något relativt? Vi måste kasta bort dessa kedjor som håller oss inaktiva och faktiskt ta striden på allvar, inte bara engagera oss på facebook-nivå i politiskt korrekta grupper som ingen höjer ögonbrynen över och rösta fram politiker vars slagord är att de är emot "våld".


Av Max - 17 januari 2010 02:29

Jag läste en intervju med Torbjörn Tännsjö (professor i etik vid Stockholms universitet) där religion diskuterades. Tännsjö är en stor kritiker av religion i allmänhet, med specifik fokus på kristendomen då han tycker den aldrig kan vara något annat än extrem om inte dess budskap urvattnas helt.


Tännsjö är även en person med annorlunda tankar om det mesta, där kanske hans mest tydliga exempel är att han kan gå med på doping inom sport i vissa fall. En annorlunda infallsvinkel än de flesta helt enkelt. Vad han anser som en smart lösning på religion blir såväl ett väldigt annorlunda sätt att angripa den, han vill förstatliga kyrkan igen! Utilitarist som han är så tror han helt enkelt att människor kommer bli omotiverade att vara religiösa ifall det är ett statligt fenomen, då statliga ting av naturen tenderar bli gråa och byråkratiska. Ser man till exempel på svenska kyrkan så är den ett väldigt tydligt exempel på detta, folk som ändå går på gudstjänst där behöver inte ens säga sig tro på gud, svaret brukar bara vara "något" och ingen direkt dedikation ges. Detta ändras, för om man ser på de frireligiösa kyrkor vi har idag så är det det motsatta, dessa är verkligen igång och drar med sina medlemmar på saker, gör det till en livsstil.


Nåväl, tycka om det får man som man vill, men det tåls att tänka på, att sekularisera genom tråkighet!

Av Max - 7 januari 2010 00:47

Jag läste häromdagen om en bok som jag tyvärr inte kommer ihåg namnet på nu (trots frenetiskt letande, men ni med en källkritisk inställning får helt enkelt göra er till tåls!) men som skrivits av en kulturantroprolog och handlade om den civiliserade människans syn på döden. Han menade där att vårat samhälle är byggt för att vi ska kunna hitta en nödlösning för att slippa se döden i vitögat och inse att vi bara är här i ett ögonblick. Den mest uppenbara lösningen är självfallet religionen, där man följer ett system och undgår döden (vad man ska göra och vad som händer efter det att man dött varierar, men jag vet ingen religion som inte har något förslag). Detta försök att undgå döden har ju dock möts med mycket välgrundad skepcism, vetenskapen slår hål på trons ballong och låter den ligga och pysa i ett hörn. Ska vi alltså se till ett (hyfsat) sekulärt land som Sverige så behövs det mer sofistikerade metoder för att undgå den fasa som uppkommer vid tanken på den färglösa evigheten. Den vanligaste metoden här går ut på ett måluppsättande, man ska fokusera på att leva ett så lyckligt och gott liv som möjligt, jobba hårt och känna att man "levat" när väl texten börjar rulla i slutet. Så länge man fokuserar på detta så slipper man den existensångest som annars skulle gripa en, man antar en pragmatisk syn och stänger av en del av tankens fakultet.


Det finns även den mer artistiska metoden, den som man kan förknippa med stora konstnärer och författare, där artistens skapelse ska leva vidare långt efter dess skapare. Nackdelen är att man inte får vara där själv, men ens tankar får åtminstone vara kvar och kan således kultivera andra personer i inspirationens mylla. På ett sätt får man alltså leva vidare genom andra.


Det är en fascinerande teori som kanske faller lite utanför vad man skulle kalla vetenskapligt (går tesen att falsifiera?) men som likväl ger upphov till en tankeställare, och således vill jag avsluta på samma sätt som alla irriterande människor gör, med en fråga.


Skulle livet vara värt att leva om det varade för evigt?


Av Max - 10 september 2009 21:09

Så, nu har jag lyssnat igenom Muse nya skiva The Resistance tre gånger från början till slut, vilket självklart inte är tillräkligt för någon ingående analys, men det ger åtminstone en överblick.


Jag måste säga att jag inte riktigt vet vad jag ska säga om den nya skivan, men jag kan börja med det bra. The Resistance bygger på ett tema ganska typiskt för Matthew Bellamy, vi har en totalitär världsstat, konspirationer och då även en motståndsrörelse. Detta kan man känna igen från delar av deras förra skiva (Black holes and revelations) då tematiken visserligen var lite mer blandad, men i princip så bygger man här vidare på någon form av NWO (New world order) konspiration. Sånt gillar jag, jag gillar väl genomtänkta teman och här känner jag faktiskt att det håller hela vägen ut, så pass att man i delar av "United states of Eurasia" (vilket är min favoritlåt från skivan) verkligen rycks med. Skivan har även några av de bästa låtar Muse gjort i min mening, däribland ESE, Unnatural Selection, MK Ultra och Exogenesis kompositionen i slutet som verkligen höjer skivan milsvida.


Till det negativa då, och det finns faktiskt vissa saker jag verkligen inte gillar med den här skivan, bland annat en viss insmygande "smörighet" som gör sig gällande, och det här är verkligen den första gången jag kallar en Muse-låt något i den stilen, men "Undisclosed Desires" fick det att vända sig i magen på mig. En alldeles för stark flirt med 80-talet skapar en platthet värdig enbart den hungriga Mtv-generationen. Det här spåret verkar helt ha kommit på avvägar och ja, ärligt talat så förstår jag inte vad bandet tänkte där, seriöst.


Angående det stilistiska så visar Muse här upp en enorm bredd av genres, där väl speciellt "I Belong to You" sticker ut som något väldigt annorlunda. Det är dock positivt, ett band som kan krossa kedjorna som håller fast dem i det fack där de så småningom hamnar när glöden från det till att börja med orginella konceptet svalnar, de är bra. Det enda problemet med att bredda för mycket är att det blir spretigt, å ena sidan blir man inte uttråkad, men samtidigt så försvinner lite av den konsistens som behövs för att hålla samman alltihop. En lite större fokus på det starka koncept de faktiskt har här, och lite mindre smör.


Det är dock definitivt en skiva värd att lyssna på, om så bara för det orientaliska sticket i "United States of Eurasia" som ger gåshud varje gång.


/Max

Av Max - 3 september 2009 13:05

Nu får det väl ändå vara nog med dessa dumheter! Jakob publicerade igår en länk till en torrent på piratebay i mina kommentarer, och strax därefter skriver någon som åtminstone utger sig för att vara antipiratbyrån att jag måste ta bort länken eller ta upp det i rätten. Tyvärr är inte jag modig nog att låta Jakobs kommentar stå kvar, men det är ju där felet ligger också. Jag har ju i vilket fall inte gjort något fel i det här läget, jag har inte brutit mot lagen då jag inte publicerat någon länk till piratebay, men jag antas hålla mig till god med en censur mot kommentarer, en censur jag inte vill vara del av!


Jag gick med i piratpartiet därför att jag anser att fri yttrandefrihet är vitalt för ett fungerande samhälle, samt det faktum att det bara är idioter som försöker hindra en god teknologisk utveckling genom lagar. Dock så är det först idag, när jag själv direkt får ta del av den orättvisa och kränkning som övervakning fortfarande är, det är först då jag helt och hållet förstår hur sjukt Sverige är.


För er som inte läst kommentaren så gör jag den mer tillgänglig här:


"Vi skriver till er i egenskap av ombud för ett stort antal svenska rättighetsinnehavare till filmer.


Stockholms tingsrätt dömde den 17 april 2009 personerna bakom fildelningstjänsten The Pirate Bay för medhjälp till brott mot upphovsrättslagen. Påföljden bestämdes till ett års fängelse för var och en av de tilltalade, vilka också ska betala över 30 miljoner kronor i skadestånd till rättighetsinnehavare. Den brottsliga gärningen bestod bl.a i att de tilltalade genom verksamheten med The Pirate Bay främjat att andra personer via överföringar på Internet av filer innehållande vissa upphovsrättsligt skyddade verk gjort dessa tillgängliga för allmänheten samt att dessa främjat att andra framställt exemplar av verken.


Vi har uppmärksammat att ni, genom verksamheten med bloggen på motsvarande sätt medverkar till intrång i upphovsrätten till ett flertal verk vars rättigheter tillkommer våra huvudmän.


Ni anmodas härmed att omedelbart vidta nödvändiga åtgärder för att förhindra de pågående intrången. Ni uppmanas därför att:


- Radera alla .torrent-länkar från bloggen som hänvisar till upphovsrättsskyddade verk,



- vidta åtgärder för att förhindra framtida länkningar från bloggen som hänvisar till skyddade verk, samt



- vidta åtgärder för att förhindra möjligheten att publicera länkarna eller delar av dessa i bloggens kommentarsfält.


Om inte er medverkan till intrången har upphört senast den 17:e September 2009, har vi våra huvudmäns uppdrag att vidta rättsliga åtgärder mot er.


Med vänliga hälsningar


Svenska Antipiratbyrån

av Om medhjälp till upphovsrättsbrott m.m"


Jag är för upprörd för att skriva vidare just nu, men jag hoppas att du som läser detta tar till dig och inser vad det är som många av våra folkvalda politiker sitter och trycker på. Det finns ett botemedel, och det är den fria åsikten. Använd den!


/Max


Av Max - 2 september 2009 19:38

Så var det gjort, den metaforiska tärningen är kastad och det ser ut att bli en sexa. Sitter i dagsläget ute i förorten till Uppsala, i mitt alldeles egna rum och försöker ta in den information jag fått här de senaste dagarna.


Har än så länge inte haft nöjet att ge mig ut på nationspubarna, men det lovas bli något åt det hållet snart när seniorerna på kandidatprogramet i Kultur och Samhällsanalys ska låta oss stackars nollor dricka en öl vid varje nationspub. Blir bra.


Måste också ta och säga det att det än så länge inte alls varit någon hets med studierna på det sätt jag hade trott, hade en 1 timmes föreläsning idag om estetik (som var väldigt långtråkig, tur att jag inte läser estetik) men i övrigt bara vandrat omkring, ätit mat med föräldrarna på besök och sett på film. Förhoppningsvis trappas dock studierna upp lite snart så att man faktiskt lär sig någonting, men jag måste säga att några att föreläsningen igår om vad filosofiska problem är var väldigt intressant och humoristisk och jag tänker således avsluta det här skämtet till blogguppdatering med vad professorn i praktisk filosofi vid Uppsala universitet sade igår: "Ett exempel på ett mediokert samhälle vore om alla åt potatis och lyssnade på hissmusik."


Ps: Jag vill ha tips på dystopiska filmer och böcker!

Av Max - 9 augusti 2009 23:28

Ja, nu var äntligen detta monstruösa event avklarat, vilket för alla oss xenofobiska gotlänningar känns som underbart. Jag vill understrycka att jag inte har någonting emot människor, men däremot turister.


Personligen är jag väl inte så överdrivet skadad av årets evenemang, bor ju trots allt inte så centralt att jag märker av människorna i mitt bostadsområde, men jag kan verkligen tänka mig de stackars småborgliga barnen som bor innanför murarna, och även om jag inte brukar känna sympati för bourgesin så måste jag ändå här ge dem en trött klapp på axeln och ett presentkort till något närliggande terapicenter. Vid mitt kvällsliga besök igår fick jag nämligen se vad dessa individer tvingas genomstå vardera dag under veckan. Höjdpunkten var när jag och mina vänner satt och åt på "Black sheep arms" (varmt rekommenderad engelsk pub), varav en löjligt utklädd man ställer sig och drar av en atonal fanfar med sitt nyinköpta horn precis vid ingången. Detta framkallade väldigt starka känslor hos mening Mcveigh som genast visade upp sina nya kunskaper i psykologisk krigsföring genom att gå ut och stirra mordiskt på hornblåsaren. Detta fick den sistnämnde att snabbt avlägsna sig från platsen och gav upphov till en stund av lugn mitt i vansinnet.


Efter detta dök planen på att singla slant om vem i gruppen som skulle ta på sig att löpa amok under medeltidsveckan och anfalla civila, bara för att bli av med evenemanget för gott. Många intressanta uppslag och en historia om en full bonde med en yxa följde.


Fick även möta vad som måste anses vara stereotypen för "korkade metalsnubbar". De ansåg att bara kan uppskatta progressiv metal och annat i dess slag och gav Opeth helt oförtjänt kritik. Vad man måste stå ut med idag, på medeltiden hade de där gossarna bränts på bål.


Har förövrigt hittat boende i Uppsala nu, om än bara fram till November, men det är i alla fall i Centrum!



Av Max - 6 augusti 2009 12:49

Ja, så var det där igen. I Sverige verkar det vara något av en sport att påpeka hur dumt fundamentalistiskt religiösa människor är i andra världsdelar, medan man framhåller sitt eget lilla hörn som ett förnuftets mekka. Nu är det så att jag febrilt söker bostad i Uppsala, och när man febrilt söker något så hittar man de flesta alternativ till boende som finns (för en rimlig penning förstås). Bland dessa alternativ fann jag till min bestörtning kristna boenden, där det utan omsvep står att de prioriterar kristna personer! Kan detta verkligen vara något vi vill ha kvar i vårat moderna samhälle, boende baserat på grad av sekterism? Jag kan förstå människor som vill ha nyktra människor i deras lägenheter, eller för den del att man inte vill ha folk som röker där, det är logiskt, en direkt trivselfaktor, men kristna?


Det finns inte heller några specifika boenden för någon annan gruppering, det finns inga ateistiska boenden, något som i sådana fall garanterat skulle ha fått människor att reagera. Hade jag drivit ett sådant boende kunde jag bara ha ståt där och framhållit att jag föredrar rationella individer framför bibeltuggare, men vad spelar det egentligen för roll? Självklart ingen, vad man tror på spelar ingen roll för ens hyresvärd så länge man inte tar det till någon extrem, typ att man börjar missionera i korridoren (eller motsatsen då, med en "Illusionen om gud" i ena handen och ett smaskigt äpple i den andra).


Men så kan det gå, jag är helt enkelt inte kristen nog, så jag får hålla mig till de sekulära bostadsköerna...


"Så vitt jag kan erinra mig finns det inte ett enda ord i evangelierna som lovordar intelligensen" /Bertrand Russel

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2010
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS


Skapa flashcards